Historik Råcksta/Kanaan/Stugängen
Markerna kring Råcksta, eller Rocksta, som det skrevs på 1300-talet, ägdes under medeltiden först av Klara kloster och sedan mot slutet av 1400-talet av Helgeandshuset i Stockholm. När Gustav Vasa gjorde sin indragning av kyrkans egendom till kronan meddelar jordeboken att i socknen finns 11 gårdar. Några torp omnämns inte. Rocksta by överlämnades omkring år 1539 till Danvikens Hospital i Stockholm, övergick sedan 1650 till Stockholms dåvarande borgmästare Johan Lilliecrantz och kom slutligen 1691 i myntmästare Johan Strömners ägo.
Den nuvarande byggnaden på Råcksta gård antas ha blivit uppförd år 1709 av Strömner, men fynd av målningar i barockstil kan väcka misstankar att byggnaden är av äldre datum. Gårdens sista mera kända ägare var grosshandlare Knut Ljunglöf. Han lät bygga stallet och ladugården, som i dagarna rivs. Skogen kring Råcksta träsk kallades på 1700-talets början för Vällingby skog. Vällingby omnämndes redan år 1315 men kartlades först 1692 och omfattade då 2 gårdar, stora gården och lilla gården. En konceptkarta från 1821 visar ” Grimstas mantal frälse jämte Kanaan och Galiléen”. Två torp på Vällingby och Grimsta byars område under Hesselby säteri. Vidare omnämns båtsmanstorpen Oljeberget och torpet Samarien. Äldst är Oljeberget, som härstammar från 1623. då det omtalas som Grimsta båtsmanstorp. Den siste båtsmannen skall enligt traditionen ha hetat Flyman. De övriga torpen, Samarien, Galiléen och Kanaan daterar sig från slutet av 1700 talet. Deras bibliska namn torde ha tillkommit under väckelserörelser i början av 1800-talet.
Kanaan var från 1786 sommarnöje för Stockholmsgrosshandlaren Jacob de Ron. Han anlade en väldig trädgård med tillhörande kryddgård och växthus. Mellan frukttråden löpte med blommor vackert inramade gångar och här och där fanns dammar och lusthus. Av dessa anläggningar återstår endast några knotiga fruktträd, orangeriet från omkring 1809 samt manbyggnaden uppförd vid senaste sekelskiftet. En brygga anlades för frakter på Mälaren, persontrafik kunde medfölja.
Dr Jakob Fredrik Ljunglöf som ägde och bebodde Blackebergs gård övertog en snusfabrik 1826. där snus och cigarrer ingick i tillverkningen. Han ansågs som en human arbetsgivare av de anställda. Han var också en av landets finansiärer. Sonen Knut Ljunglöf övertog också tillverkningen av snus och cigarrer fram till 1915 då svenska tobaksmonopolet övertog tillverkningen. Knut L var även bosatt på Blackebergs gård. Kvarnvikens kvarn eller Råcksta kvarn, var en vattenkvarn som anlades av Knut L 1883 som avsågs betjäna allmänheten. Vattnet från Råcksta träsk var drivkraften till kvarnen. Vattnet räcket tyvärr inte till, en ångmaskin fick anskaffas som drevs med sågspån., även en oljemotor har använts. Elledningar drogs ram 1940 då elkraft installerades för driften. Kvarnen sålde still Stockholms Stad 1927 som sedan utarrenderades till en Bror Hallgren, därefter till Per-Erik Mellström sonen Sven. Den siste mjölnaren kan berätta om förhållandena vid kvarnen.
Under 1800-talet uppfördes ytterligare ett torp i Grimstaskogen, Sjöängen som finns kvar mellan båtuppläggningsplatsen och skjutbanan. Där var det tidvis en krog. Flera krogar har funnits i trakten bl.a. vid Hässelby mitt emot Hässelby holme.
Hela dalgången kring Råcksta Träsk, bäcken ned till Mälaren med resterna av Kvarnen från 1800-talets slut och Kanaans marker förtjänar att bevaras som naturreservat.
Kanaangården såldes till Stockholm Stad 1942. Gården arrenderades av Bromma-Västerled Ungdomsråd som med hjälp av anslag från Stockholm rustat upp byggnaderna. Därefter har Kaféverksamhet skett i olika former och sker så ännu. Kanaans Kafé drivs under säsongstid.
Kanaangården såldes till Stockholm Stad 1942. Tältning i backarna intill blev tillåten även på planen intill, den s.k. djurgården. Det är detta som idag är Kanaanbadet. Plats för tält uppläts ca 1940 vid skogskanten där pumphuset senare byggdes. Där var dock trångt och besvärligt. Tältningen förbjöds dock och en vaktmästare anvisade en ny plats, 1942-44 det som vi idag kallar Stugängen. Samtidigt flyttades brottarklubben från Spånga upp till Stugängen från frisksportarängen. De bodde i den övre delen av ängen där de även hade sin brottarmatta utlagd. Det var många tält vid stugängen till en början. Senare blev stugängen uppdelat i ett 30-tal stugplatser. Många tältade hela sommaren och åkte till sina arbeten. Stränga regler var rådande. Inga buskar och träd fick åverkas, inga kvistar fick brytas. Några påstod i sin humor att skogvaktaren räknade kvistarna. Men trivseln var hög bland tältarna och sammanhållningen god. Toaletterna varv provisoriska i skogen. De som bodde ute hela sommaren byggde golv under tälten p.g.a att änge vid regn helt eller delvis låg under vatten. Det blev senare tillåtet att bygga masonitstugor som fick rivas på vintern och ställas upp mot träden, en inte spikas fast.
Ganska snart förbättrades stugorna och en rivning över vintern var otänkbar. En stugförenig bildades med en styrelse i uppgift att förbättra förhållandena för stugägarna. Toaletter byggdes och sopkantiner anskaffades som tömdes efter överenskommelse. Vatten fick hämtas vid badplatsen. I kassaboken 1957 är upptaget en avgift av 5 kr per stuga t.o.m. 1961. En stugavgift av 20 kr per år från 1962 höjdes föreningsavgiften till 10 kr fram till 1966 då stugavgiften höjdes till 30 kr, en deponeringsavgift 20 kr. 10 kr medlemsavgift. 1967-68 var avgiften 70 kr. 1969-70 höjdes avgiften till 100 kr. 1969 kom plötsligt en räkning från Stockholms Gatukontor. På 1100 kr. Styrelsen visse ingenting. Och beslöt se tiden an. I början av 1970 kom en påminnelseavgift. Omedelbar betalning eller avflyttning var budskapet. Ett möte hölls med stugägarna i kaffet vid Kanaan. Alla betalde 1200 kr och räkningen betalades. Stugägarna ville vara kvar, en förbättring av stugorna pågick också. Och alla trivdes. Stockholms stad ville dock ha bort stugforna. Kungshattsleden skulle byggas. Och stakade ut i skogen bredvid. En förhandling med gatukontoret hölls och slutade med en avgift på 6400 kr/år för en yta av 6400 kvm.1971 måste hyran höjas till 300 kr/stuga.
Vid Stugängens förenings årsmöte 1988 bestämdes att Stugavgiften skulle höjas till 500 kr. per stuga och år. Stugängen har därefter gått med i Stockholms Kolonistugeförening och har idag ett arrendeavtal med Sthlm Stad till 2021. Stugängen består idag av 32 kolonistugor.
Här en bild från slutet 1800-tal eller början av 1900-talet som förening fått skicka till sig för publicering på webben. Tack Johan Gunnarson för bilden.
