Ur Populärhistoria Sveriges ledande historiska magasin
Publicerad 28 juli, 2008 Text: Folke Schimanski
I Sverige finns drygt tjugofemtusen koloniträdgårdsodlare. Traditionen att anlägga små odlingslotter i städerna importerades från Tyskland kring förrförra sekelskiftet och blev snabbt en succé.
Trädgårdskolonierna har sina rötter i Tyskland, där de kallas för Schrebergärten. Namnet fick de efter läkaren Daniel Schreber, som ville skapa en lekplats för arbetarbarn i Leipzig. Den första anläggningen stod klar 1865, men snart ändrades huvudsyftet till odling av grönsaker och frukt, och även vuxna stadsbor engagerade sig.
Idén att anlägga odlingslotter i städerna spred sig norrut till bland annat Danmark. När den svenska socialdemokratiska politikern Anna Lindhagen besökte grannlandet år 1904 hade antalet koloniträdgårdar vuxit till 20 000. Lindhagen blev eld och lågor och tog stafetten vidare till sin hemstad Stockholm. Hon såg en möjlighet för stadens arbetare att få leva lite lantliv och dryga ut sin försörjning genom att själva odla nyttiga livsmedel. Koloniverksamheten var då redan i full blom i Skåne, där de första lotterna anlades 1895 i Malmö och 1901 i Landskrona.
I Stockholm ledde restriktiva regler om odling och bebyggelse, upprättade av Anna Lindhagen, till att missnöjet jäste bland det raskt växande antalet odlare. Till slut krävde dessa att själva få bestämma över verksamheten. En ordning skapades som innebar att respektive kommun skulle upplåta koloniområden åt lokala odlarföreningar. 1921 slogs koloniföreningarna samman i en riksorganisation.
Koloniträdgårdarna kom att få en oväntad betydelse under första halvan av 1900-talet. Under kristid, krig och arbetslöshet lättade de försörjningsläget. Enbart under 1917 skördade Stockholms koloniodlare 870 000 kilo potatis på 5 800 lotter, ja även parker som Humlegården odlades upp. I Örgryte, då utanför Göteborg, blev koloniområdets produkter så begärliga att det förekom stölder av frukt och grönsaker, varpå ett bastant järnstaket fick sättas upp.
Även under andra världskrigets livsmedelsbrist fick odlingslotterna ett extra uppsving; i det isolerade England ökade antalet koloniträdgårdar starkt. Och efter kriget såg myndigheterna i det bombhärjade Tyskland mellan fingrarna med de talrika svartbyggen, som de utbombade uppförde i koloniträdgårdarna.
Under mellankrigstiden tillkom ständigt nya koloniområden i Sverige. Efter krigsslutet 1945 bröts trenden, i samband med att levnadsstandarden höjdes. Tanken med kolonierna var att de skulle ligga på gång- eller cykelavstånd från bostaden. Men nu skaffade sig folk bil och TV; med bilen kunde stadsborna lätt komma ut i naturen och prioriterade nu de nya utflykterna framför koloniodlingen. TV:n stal ytterligare tid.
I dag går koloniträdgårdsrörelsen mot en ny vår. Naturligtvis spelar miljötänkandet in, och en del koloniområden är förebilder ifråga om ekologisk odling. Den stora inflyttningen till världens städer skapar försörjningsproblem och belastar miljön kolossalt, bland annat genom de enorma transporterna av livsmedel från land till stad. Därför pläderar en del forskare för ”urban agriculture”, en sorts återgång till forna tider då stadsbor odlade grönsaker och frukt i närområdet och även höll boskap och fjäderfä. Ja, man har en vision om att städer ska kunna bli praktiskt taget självförsörjande med livsmedel.
Av och till har odlingslotterna drabbats, när kommuner och byggnadsföretag velat använda marken till bostäder och andra byggprojekt. I Landskrona har det idylliska koloniområdet på fästningsvallarna vid Citadellet, som är Sveriges näst äldsta, varit i farozonen flera gånger. 1995 fanns planer på att ta bort koloniträdgårdarna för att återställa de historiska vallarna kring borgen. Talrika protester från när och fjärran har hittills stoppat rivningen.
I London har det varit stort rabalder om att ett koloniområde från förrförra sekelskiftet, Manor Gardens Allotments, jämnats med marken då det stod i vägen för byggplanerna för ”de gröna” olympiska spelen 2012. Här har inga protester haft verkan.
Ska man hårdra en undersökning i Stockholm från år 2000, är en typisk koloniodlare av i dag en ensamstående, yrkesarbetande kvinna i femtioårsåldern, som tar sig till sin täppa med cykel. Kvinnorna tycks i vart fall dominera odlarskaran, och då är det intressant att notera att den första kvinnan släpptes in i riksförbundets styrelse först 1973. En modern kategori av odlare på våra breddgrader, främst på de obebyggda kolonilotterna, är invandrarna.
Fattigstämpeln har modererats, även kändisar har kolonier, inte minst på Söder i Stockholm. En föregångare var Albert Einstein, som under mellankrigstiden var med-lem i en koloniförening i Spandau. Men en dag kom ett officiellt brev till ”Herr Professor Einstein” med klagomål över att denne inte skötte sin lott tillfredsställande. Det tankspridda geniet lovade genast bot och bättring, eftersom han gärna ville behålla sin täppa.
Folke Schimanski
Fakta koloniträdgårdar
Sveriges första område för koloniträdgårdar anlades vid Pildammarna i Malmö 1895. Omkring år 1918 hade nästan alla svenska städer minst ett koloniträdgårdsområde. 1921 bildades Koloniträdgårdsförbundet, en riksorganisation för lokala föreningar som förvaltar koloniområden. I dag finns omkring trehundra sådana föreningar i landet.
Kommentar av Catrin Vingmar: Därför är Stugängens koloniområde viktigt för oss alla!
-
- De fattiga i världen vet att har man en jordlott så kan man undvika absolut svält. För oss blir kolonilotten/kolonihuset viktigare och viktigare ju närmare vi är en ekonomisk kris. Då har vi möjlighet att odla för att kunna överleva.
- Närodlat av den genomsnittliga kolonisten är som är en cyklande medelålders kvinna är oerhört miljövänligt! Ju mer vi odlar själva desto mer vet vi hur det produceras! Vi sliter mindre på jordens resurser.
- Många från storstaden har aldrig upplevt natur. De kan inget om natur och förstår den inte. Ju mindre man kan och förstår desto mer skräpar man ner och förstör i naturen. Ju mer man är i naturen och på kolonilotten och uppskattar den desto mer värnar man den! Ju fler stadsbarn som har en relation till koloniområden desto miljövänligare barn!
- Biologisk mångfald! Idag försvinner fler insekter och fjärilar än någonsin i det besprutade jordbruket. En fristad för dessa djur är miljövänlig odling i koloniträdgårdar.
- Integration. Idag innebär kolonilotter/kolonistugor att människor i förtätade miljonprogram får en möjlighet att mötas och samtala och integreras. Kolonilotterna i Rosengård har varit mycket viktiga som spontan träffpunkt i Malmö.
- Hälsotalen ökar för alla om en person blir harmonisk av naturen och ger till sin omgivning. Vid svåra sjukdomstillstånd finns det många som kan berätta hur vistelse i naturen varit livsviktigt för de. Ett koloniområde förbättrar hälsan för alla som är engagerade i detta och alla rör sig mera! Då minskas sjukdomstalen och kostnaderna för samhället!
-maskin med fyrtaktsmotor konstruerad för tuff, professionell användning. Konstruktionen är utformad med hänsyn till bästa möjliga ergonomi för användaren och bra klippresultat, även i blöt väderlek. Handtaget och styrningen är effektivt vibrationsdämpade och den centrala klipphöjdsjusteringen är fjäderbelastad för att justeringen ska bli så enkel som möjligt. M 53S Pro är självgående med framhjulsdrift för optimalt handhavande. Lättviktshjul av aluminium med dubbla kullager och gummidäck. Har en lättstartad Honda OHC-motor på 2,9 kW och klippbredden är 53 cm.
